Under Nätverksdagen den 21 april arrangerades flera valbara sessioner. En av sessionerna hade särskilt fokus på kompetensförsörjningen i Värmland och Kongsvinggerregionen. På plats fanns cirka 70 deltagare som diskuterade hinder, möjligheter och vad som krävs för att vi ska kunna behålla kompetensen inom hållbarhet och digitalisering trots en föränderlig omvärld.
Vi står inför en avgörande omställning. Industrin förändras snabbt, kraven på hållbarhet och digital kompetens ökar, samtidigt som stora pensionsavgångar väntar. Parallellt ser vi att för få unga väljer utbildningar inom teknik och industri.
Mot denna bakgrund samlades aktörer från näringsliv, utbildning och offentlig sektor i en gemensam workshop under Nätverksdagen för att ta ett steg framåt – från utmaningsbild till gemensam riktning.
En gemensam problembild
Det kanske tydligaste resultatet från workshopen är att utmaningarna är välkända och delas av alla.
Geografi och avstånd påverkar både tillgång till utbildning och möjligheten att rekrytera. Mindre orter har svårt att konkurrera med större städer, samtidigt som utflyttning av unga och en åldrande befolkning förstärker obalansen.
Dock är hindren är inte bara geografiska. Många lyfter också att systemet är svårt att överblicka. Det är otydligt vilka utbildningar som finns, vem som ansvarar för vad och hur företag faktiskt kan påverka innehåll och inriktning. Samverkan mellan aktörer finns, men upplevs ofta som fragmenterad och otillräcklig, särskilt över nationsgränsen. Samtidigt blev det i samtalen tydligt att det också finns delar som fungerar och som vi kan bygga vidare på. Flera lyfte vikten av samverkan mellan utbildning och näringsliv – inte som en ambition, utan som något som redan gör skillnad i praktiken.
Det finns också en tydlig kompetensutmaning. Företagen efterfrågar teknisk kompetens, inte minst ingenjörer och digital spets, men även praktiskt tillämpad kunskap inom hållbarhet. Att attrahera och behålla denna kompetens är en växande utmaning.
Mycket finns – men används inte fullt ut
En annan viktig insikt är att regionen redan har många viktiga byggstenar på plats. Universitet, yrkeshögskolor, gymnasier, kluster och olika nätverk utgör tillsammans ett starkt ekosystem.
Problemet är inte i första hand brist på initiativ – utan att de inte alltid hänger ihop. Utbildningsutbudet är svårt att överblicka, kopplingen till näringslivets behov kan bli tydligare och möjligheterna till samverkan utnyttjas inte fullt ut.
Här finns en stor potential. Genom att bättre synliggöra vad som finns, stärka kopplingarna mellan aktörer och arbeta mer samordnat kan mycket vinnas utan att allt behöver byggas från grunden. Här finns redan etablerade strukturer, som Teknikcollege, där företag i Värmland är med och påverkar utbildningens innehåll och kvalitet utifrån sina behov.
– Det finns redan många starka initiativ i regionen, men vi behöver bli bättre på att knyta ihop dem – inte minst över nationsgränsen. Genom ett fördjupat samarbete med Kongsvingerregionen kan vi öka nyttjandet av befintliga resurser och skapa utbildningar som svarar mot industrins behov. Samverkan är helt avgörande för att nå resultat, inom såväl utbildning som forskning, säger Stefan Lindskog, dekan vid fakulteten för hälsa, natur- och teknikvetenskap vid Karlstads universitet.
Luckor som behöver fyllas
Samtidigt identifierades tydliga gap. Det gäller särskilt teknisk spetskompetens inom områden som digitalisering, automation och AI, men också utbildningar som konkret kopplar hållbarhet till industrins vardag.
Det finns även ett behov av mer flexibla utbildningsformer – kortare kurser, modulbaserade upplägg och lösningar som möjliggör livslångt lärande parallellt med arbete.
Dessutom efterfrågas fler gränsöverskridande utbildningar som fungerar i både Sverige och Norge, vilket skulle stärka regionens gemensamma arbetsmarknad.
Från utbildning till attraktivitet
Diskussionerna visade också att kompetensförsörjning inte bara handlar om utbildning. Det handlar lika mycket om attraktivitet.
För att få fler att välja industrin behöver vi bli bättre på att visa vad den faktiskt erbjuder – meningsfulla jobb, teknisk utveckling och en central roll i den hållbara omställningen. Ett perspektiv som återkom var att arbetet behöver börja tidigare. Intresset för teknik och naturvetenskap formas redan i de yngre åldrarna, och här finns i dag flera initiativ – men som ännu inte är fullt ut sammanhängande.
Samtidigt spelar livskvalitet en viktig roll. Möjligheten till ett fungerande livspussel, en attraktiv arbetsmiljö och trygghet i vardagen är avgörande för att både attrahera och behålla kompetens.
Vägen framåt – tillsammans
En tydlig slutsats från workshopen är att ingen aktör kan lösa detta på egen hand, men tillsammans finns både kunskapen och kraften.
Det handlar nu om att gå från insikt till handling. Att skapa tydligare strukturer för samverkan, att göra det enklare att hitta rätt i utbildningsutbudet och att prioritera konkreta gemensamma initiativ.
Det kan handla om att utveckla nya former för livslångt lärande, stärka samarbetet mellan utbildning och näringsliv eller att genomföra riktade insatser för att väcka ungas intresse för teknik och industri.
Kanske viktigast av allt: att fortsätta mötas. Att hålla dialogen levande och bygga vidare på den gemensamma grund som nu har lagts.
– Det är inte bara viktigt att vi jobbar tillsammans. Det är en nödvändighet. Industrins kompetensförsörjning kan inte lösas i stuprör, säger Lola Bolmstedt, processledare för Teknikcollege Värmland.
Ett steg närmare
Workshopen har inte löst alla utmaningar, men den har gjort något avgörande. Den har samlat perspektiv, tydliggjort riktningen och visat den gemensamma viljan att tillsammans hitta lösningar som fungerar över tid.
Vi står fortfarande inför stora utmaningar. Vi är dock inte ensamma och vi är ett steg närmare lösningen.
Dela artikeln